antooons.blogg.se

Sedan sommaren har jag börjat känna mig lite deprimerad och jag har egentligen ingen att prata med, eftersom att jag har ingen som jag litar på. Därför tänkte jag att jag skulle starta den här bloggen, så att jag skulle få berätta om hur jag känner utan att behöva göra det face-to-face med något. 

 

På tal om tillit, så har jag nog aldrig riktigt litat på någon i hela mitt liv. Detta trots att jag har haft två långvariga förhållanden på ca 2 år vardera. Nu så här i efterhand så var det troligtvis på grund av att jag inte kände att jag kunde lita på min partner som gjorde så att förhållandena fallerade. Trots att dessa två personer var fantastiska och omtänksamma så gjorde mina trust-issues att jag inte kunde älska någon av dem till 100%, jag vågade aldrig öppna upp mig och berätta hur jag kände på riktigt. Min senaste flickvän gjorde jag slut med eftersom att jag hade varit otrogen med en av mina klasskamrater på fyllan, vilket jag inte sa till min flickvän när jag gjorde slut med henne, eftersom att jag är så fruktansvärt jävla konflikträdd. Vi kan kalla klasskamraten Sara och min flickvän Rebecka. Det hela uppdagades några dagar efter, när Rebecka loggade in på min facebook och såg att jag hade skrivit med min Sara och därefter så konfronterade hon mig med detta och då sa jag som det var. Tiden som följde efter detta var och är fortfarande det värsta som har hänt i mitt liv.

 

Nu i skrivande stund så är jag alltså singel, min självkänsla och mitt självförtroende är i botten och jag har väldigt svårt att inse vad meningen med livet egentligen är. Det hjälper inte heller att jag har flyttat från min familj och mina vänner till storstan där jag inte känner någon, eller att det går dåligt för mig i skolan just nu. Jag saknar verkligen någon speciell person i mitt liv, som jag kan få bry mig om och älska och som kan göra mig lycklig. Jag inser ju själv att jag är en jävla hycklare, som hade någon i mitt liv som gjorde mig lycklig och som jag förstörde, och nu så vill jag ha något liknande igen. 

 

Problemet med Rebecka var dock att jag nog aldrig helhjärtat älskade henne, även fast jag ville det. Jag minns att jag flera gånger under vårt förhållande tänkte att vi aldrig skulle vara tillsammans för resten av våra liv, för det fanns inte den där kemin mellan oss, utan det var nog på grund av den underbara känslan av att vara nyförälskad som gjorde att vi var tillsammans så länge som vi var. Eftersom att jag är så himla konflikträdd så hade vi säkert fortfarande varit tillsammans fortfarande, för jag hade inte vågat säga till henne hur jag egentligen kände för henne, att känslorna inte fanns där längre. Jag tror att när jag var full och var otrogen med Sara så var det för att det var det lättaste sättet att göra slut med Rebecka, för när jag väl hade gjort det så fanns det ingen återvändo, då var mina känslor för Rebecka officiellt slut.