antooons.blogg.se

Jag känner att jag måste skriva av mig, så här kommer ytterligare ett inlägg. Just nu är jag allt annat än lycklig, vissa dagar är bättre än andra dock. Jag vill inte påstå att jag är deprimerad, för det skulle inte vara rättvist mot de som egentligen är deprimerade på riktigt, som har det så himla mycket värre än vad jag har. Det enda som gör att jag kliver upp på morgonen nuförtiden är tanken att motbevisa alla som tror att jag inte kommer klara min utbildning. Det är så många som tvivlar på mig, för att jag alltid har haft så lätt för mig och bara glidit igenom skolan hittils, och högskolan kan man bara inte glida igenom. Nu när jag gått snart en termin så börjar jag tvivla på mig själv också, för det har inte gått så bra som jag har tänkt och jag har börjat tappa motivationen. Men jag måste klara det här, för jag tror inte att mitt psyke tål att jag flyttar hem igen, inte nu när jag har tagit mig så här långt.

 

En sak som gör att jag klarar mig genom vardagen är gymmet. Att gymma är som terapi för mig, och det gör mig helt klart gladare och mer taggad på livet. Jag vill, som alla andra, få den perfekta kroppen, i tron att det kommer göra mig lycklig. Jag inbillar mig även att det kommer göra det lättare för mig att hitta "den rätta" för mig, för jag vill hitta någon som delar min passion att träna och om min personlighet inte räcker till för att få en flickvän, så kanske min kropp gör det. Detta är ju så extremt ytligt, men ända sen jag gjorde slut med Rebecka så har det inte flytit på så bra med tjejerna, jag har helt tappat självförtroendet kring dem och vet inte hur jag ska ta mig ur detta.

 

Nu låter det ju som att jag vill vara en player, men det är absolut det sista jag vill, för om jag ska ha sex med en tjej så vill jag ha känslor för henne, för det känns bara så meningslöst med ett one-night stand. Nu är ju det rätt motsägelsefullt med tanke på att jag hånglade med Sara, men vi har alltid haft en viss kemi mellan oss under skoltiden och jag trodde på allvar att det skulle bli något mellan mig och Sara, för det var något jag ville. Nu har jag dock kommit över henne (intalar jag mig själv iallafall) efter att hon dissade mig stenhårt genom att strula med en av mina bästa kompisar framför mig. Jag antar att jag förtjänar det, med tanke på det jag gjorde mot Rebecka. Min mening var aldrig att såra någon, för jag hatar verkligen att göra folk ledsna. Men jag kan inte förklara varför det blev såhär, det bara hände liksom. Och det är något som jag ångrar djupt, inte för att jag fortfarande vill vara tillsammans med Rebecka, utan för att jag sårade henne så mycket. Jag sårade även Sara, som försatte henne i den situation som jag gjorde, jag kan inte tänka mig att det var särskilt kul för henne heller, att ha varit medbrottsling i mitt och Rebeckas uppbrytande. 

 

Med allt detta sagt, så vill jag att min nästa flickvän även kommer vara min sista. Jag vill verkligen hitta "the one", och jag har lovat mig själv att jag ska vara 100% ärlig och öppen med henne, för att inte upprepa samma misstag som jag gjort. Jag vill även att jag ska kunna vara mig själv kring henne och kunna lita på henne, och att hon ska kunna lita på mig. Jag vill att vi ska kunna ha kul tillsammans och ha gemensamma intressen och att vi ständigt ska kunna förvåna varandra. Jag är en sån kille som verkligen avskyr att vara singel, men samtidigt så vill jag inte kasta mig in i ett förhållande just nu för jag vill kunna se att jag kan klara mig själv och kunna må bra ensam. Och om jag får säga det själv, så är jag en ruskigt bra pojkvän (förutom när jag var otrogen...) och mina ex kan nog intyga det, men jag vill inte spendera min tid med någon som jag inte kommer att älska för all evighet.

 

För just nu är jag bara en halva, som måste hitta en till halva för att kunna bli hel igen.